söndag 24 november 2013

Hösttecken

Det är bara att konstatera att senhösten verkligen är här. Inga episka solnedgångsrundor att förvandla till drömmande, poetiska blogginlägg, bara några krassa konstateranden:

- första innepasset på klubben i torsdags, tröskelintervaller 2 x 20 (+ 5) – check
- vintercykeln redo med skärmar på – check

Tomten, jag vill ha ett riktigt hjul...
Fast vintercykeln är lite kul förstås. Det är min gamla racer, en Columbus Cadiz, som jag har gjort i ordning och snajsat till lite grann. De gamla hjulen höll totalt på att braka ihop – nedslitna fälgar och nav som sjöng på sista versen, så jag visste att jag behövde nya om jag skulle köra den i vinter. Surfade runt hur länge som helst, men fastnade till slut för ett par Campagnolo Khamsin. Campa känns tryggt och bra. Och vilsamt vackert för ögat. Gabor på DeGaVi i Lund fixade ny kedja, nytt vevlager och lite annat. Och så skärmar förstås, så nu ska jag förhoppningsvis slippa kommentarer från blöta, bakomliggande klubbkompisar framöver. Och de ska förstås slippa bli blöta.

Winter baby.

Jag hämtade cykeln i går och tog mig en pyttetur i dag precis innan det började skymma. Och DET var faktiskt vackert och lite poetiskt när jag tänker efter. Nollgradigt, klart och krispigt i luften. Himlen var isblå precis där den nuddade åkern, ett tunt streck som sedan övergick i rosa, som i sin tur lämnade över till ett klart himlavalv där en och annan stjärna redan hade börjat blinka. Andedräkten som en svag dimma omkring mig. Jag tycker om väder. Man kan aldrig tröttna på cykling, för ingen tur är den andra lik, inte om man lever sig in i vädret, tar in det både fysiskt och visuellt. I alla fall kändes det superbra med de nya hjulen. Kul att det kan göra sån skillnad. 

Så nu blir det till att trampa runt några kilo extra på vägarna. Bra träning förstås. Och det har INTE känts bra att köra med Merckx:en de senaste veckorna. Förra lördagen plöjde vi över djupa spår av lera som korsade vägen 4-5 gånger. Och så är det allmänt blött och skräpigt och man riktigt hör hur det knastrar runt drev och kassett. Hu! Får vara noga med att tvätta cykeln ordentligt efteråt. Och där har vi förstås ytterligare några krassa, inte så poetiska, hösttecken: Muc-Off, Yes diskmedel, galltvål, tandkräm och babyservetter!

En väl tvättad cykel skänker en inre tillfredsställelse
 och är den grund på vilken samhället vilar.

4 kommentarer:

  1. Oj vilken poetisk ådra du har och tid att iaktta omgivningen, målande vackert, och förbluffande positivt, när du rör dig på vägarna, Dessutom alla tekniska detaljer om cykeln. Jag saknar den konsten.
    För mig har cykeln och färden bara blir ett nödvändigt ont för ta mig från a till b.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att ta sig från a till b kanske motverkar poesin, medan fria rundor utan specifikt mål främjar den?

      Radera
  2. Djupa spår av lera, är det inte sådant som är själva meningen med cyklingen? Ah, jag glömde: du har ju inte upptäckt tjusningen med mountainbike än. Lugn, det kommer ;-)

    /Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter förhoppningsfullt! Jag är redo!!

      Radera