Festive 500... blev Festive 332

I ett glatt ögonblick registrerade jag mig till Raphas utmaning Festive 500 som går ut på att cykla 500 km mellan jul och nyår. Ett kul mål som definitivt är en utmaning, men absolut inte ouppnåligt. Perfekt alltså. Under större delen av julhelgen har jag befunnit mig i Jönköping, så Malmö-cykelbenen fick sig ett abrupt uppvaknande i backarna där. Jättekul! Hittade också trevligt cykelsällskap genom La Lepre Stanca. Samling på Piren varje dag klockan nio (fast somliga tjuvstartade och började sju någon dag för att klippa sådär 25 mil i decembermörkret).

I takt med att man cyklar registreras ens kilometer på Strava. Där kan man också följa hur det går för andra som antagit utmaningen. Hittills har jag fixat 66% av 500 km, d.v.s. 332 km. Tyvärr lyckades jag i bilen på väg ner till Malmö radera nästan tre dagars jobb när jag skulle vara effektiv och jobba medan mannen körde. Helt galet. Så i går kväll bestämde jag mig för att ge upp Festive 500. Får helt enkelt inte ihop det med det extrajobb som blev. Men hjärtat var visst inte med i beslutet, för i morse kunde jag ändå inte hålla mig... kaaaaaanske skulle jag hinna fixa det ändå? Gav mig ut på en liten fyramilasväng i kallt, skönt väder. Ett utslag för optimism, för rent krasst inser jag att det inte kommer att funka om jag vill göra ett bra jobb. Så nu disciplinerar jag mig och ger upp. Väldigt intressant att upptäcka hur långt inne det beslutet satt. Det hade ju varit så kul! Men tänker på en god vän som sa att uthållighet är något bra, men att vara envis, det är bara dumt. 

Hursomhelst. Festive 500 gjorde att jag träffade nya cykelkompisar, cyklade nya vägar, gladde benen med många branta backar samt cyklade drygt 33 mil på fem dagar. Det hade jag definitivt inte gjort om jag inte hade antagit utmaningen in the first place!

Här kommer mellandagarnas cykling i bilder:

Julafton, Piren i Jönköping, kl. 9.00.

Bara en person till dök upp denna julaftonsmorgon. Tror båda
blev lika glada över att se den andre. Fem sköna mil i lätt regn
utåt Lekeryd, Barnarp, Taberg och Hovslätt blev det.

Mer folk dagen därpå. Mer regn också. Vi körde åt Bankerydshållet och
kom tillbaks via Åsa-sjön och sedan Hovslätt. I duschen kunde jag
betrakta tre fina färger på fötterna: blåa naglar, röda tår, kritvita fötter.
Men det var det värt. Jättekul runda, och regn är inte så pjåkigt ändå.
Så länge man inte börjar skaka av köld så gillar jag det!

Syrrans proffsiga skotork kom till användning. Shimano-skorna är
systersonens, som hängde med en bit på dagens runda, innan han tog
skogsvägen hem.

I mammas trädgård.

Mycket skog i Jönköping. Den här turen körde
jag med "elit-Ann" som varit med dagen innan.
Lite frost i dikesrenarna, men helt ok på vägen.
Kul, snackig tur! Jag älskar att vara ute!

Sista dagen i Jönköping. Kallt och vackert.

Innan start. Sju stycken tror jag vi blev den här dagen...

...på slutet var vi bara fyra. De här snällingarna tog en särskild sväng för att
jag skulle få en fin Jönköpings-bild med Vättern i bakgrunden.
Åtta mil blev dagens runda.

Di kör hårt i Jönköping. #ensammedracer

En rysare.

Tillbaks i den skånska myllan.

Tack och hej!