Timing is everything

Första riktiga vårrundan begicks idag. 67,2 km med klubben. Det var bara ett par grader varmt när jag körde hemifrån, men solen lyste å det bestämdaste och jag kände nästan genast att jag hade ett lager för mycket på mig. Men strunt i det, för det var vår i luften och i stället för 3-4 personer som vi brukat vara på lördagarna under vintern räknade jag i dag till över 20 cyklister! Och vi var TVÅ tjejer – inte illa. En ökning med ganska exakt 100 %.

Jag hade egentligen inte tänkt köra med klubben i dag. Har jobbat som en gnu i veckan för att bli färdig med massa korrläsning för Wiggle (kul läsning om växlar, ramar, skor och cykelkläder iofs, men väldigt mycket). Behövde fortsätta jobba i dag, så därför tänkte jag mig en kortare runda i eget sällskap som jag kunde styra över själv. Men sen bara slumpade det sig så att jag bara råkade rulla förbi klubben preciiiiiis klockan nio preciiiiiis när klungan rullade ut på vägen. Och då kändes det förstås bara dumt att inte haka på. Det blev en riktigt härlig tur. En kille hade högprofilshjulen på, och det där härliga svischande ljudet tryckte på alla härligacykelminnen-knappar som fanns. Mmmmm tralalalaaa. Godis för öron och själ.

När jag kikade på Strava när jag kom hem kunde jag se att ett par av oss hade fortsatt och till slut kört 17 mil. Med två stopp på Hallongården visade det sig. Längtar efter långrundor. Hoppas kunna köra en del sådana under året. Får återkomma till det.

När jag kom hem hade familjen preciiiiis satt fram fika, så det var bara att slå sig ner. En dag av ypperlig timing i stort och smått!

After-bike coffee är alltid rätt.