Vår och virus

Jag har dragits med en riktigt enveten virusinfektion sedan i julas som aldrig verkar vilja ge sig av, vilket har inneburit mycket sporadisk träning på senaste. Segt. Men nu börjar kylan vika och det är näääästan vår, så nu hoppas jag att viruset packar ihop, ger sig av och stänger dörren ordentligt bakom sig. 

Rapha winter hat – men det ÄR vår!

I går var det så mycket vår i luften här nere i Malmö att jag vågade mig ut på en liten tur i alla fall, den första på länge. Disciplinerade mig till att köra kort och långsamt! Och hela tiden med buffen för munnen, för att inte dra ner kall luft i lungorna. Jag kände fortfarande av infektionen och var glad att jag tog det försiktigt, men det verkar i alla fall inte som att jag gjorde något värre. Phu!

Cykelåret framöver rymmer flera roliga lopp och turer. Mitt mål för det här året är att cykla längre än jag har gjort tidigare, dvs längre än 30 mil på en dag. Jag tänkte försöka mig på att köra några brevet-turer (http://randonneurs.se), åtminstone de på 20, 30 och 40 mil. Det blir kul. Sedan blir det Vätternrundan, två Rapha Prestige-lopp – ett i Norge och ett i Italien – samt nio mil på Amstel Gold-banan med avslut uppför Cauberg i april. Allt detta under förutsättning att jag blir så pass frisk att jag kan börja träna ordentligt igen förstås, och just nu lämnar jag det öppet. Det som kanske känns allra roligast – Cauberg – ligger närmast i tiden och är mest i farosonen. Vi får se. Men hoppas.

Eddy och kortfingerhandskar – vårtecken!

Jag tänkte så här när jag trampade fram längs vårvägarna i går: Javisst, jag tycker om att köra fort och det är roligt att pressa sig för att nå nya mål. Jätteroligt. Men det är inte allt. Det jag mest av allt älskar med cyklingen, det är ju helt enkelt detta: att cykla. Att existera och vara och bara finnas till, på cykeln. Och det kan jag göra i 40 knyck i klubbklungan eller, som i går, då jag lät cykeln släntra fram lite lojt längs vägen medan jag intensivnjöt över att bara vara till vägs igen. Lugnt och långsamt, men jag njöt så mycket mer än om jag hade legat på soffan!